Tatuering - En definitiv indikator på att bäraren är från en lägre samhällsklass

Den här gör jag hos Henke på Painted Pirate Tattoo, Baldersgatan i Göteborg Den här gör jag hos Henke på Painted Pirate Tattoo, Baldersgatan i Göteborg

- "Tatueringar signalerar ett stort ego".
- "Tatueringar tyder på en lägre intelligens
".
- "Det är bara lågutbildade människor som tatuerar sig".
- "Det är korkat att ta efter ett mode som till största delen hör hemma i den kriminella världen".
- "Självklart är det så. Tatuerade människor har en genomsnittsintelligens på 85. Det är fakta".
- "Det är definitivt en indikator på att bäraren är från en lägre samhällsklass".
- "Förr var det bara sjömän och kåkfarare som hade tatueringar. Nuförtiden tatuerar sig inte ens sjömän".

Det här vart bara en bråkdel av allt skoj jag ögnat igenom i ämnet på diverse diskussionsforum och i kommentarsfält under artiklar om just tatueringar och tatuerade människor. Jag satt med ett stort flin i nyllet genom hela läsningen. Jag vill bara markera de här kommentarerna med ett oskyldigt litet "Pyttsan heller!". Vidare var det faktiskt några som ville försvara den tatuerade skaran, en utav de helt fantastiska kommentarerna var; - "Knappast lägre intelligens men ofta lägre utbildning". En annan rätt festlig instickare var; - "Funderar på ett folkslag, sådana backslick med rakade sidor, wifebeater, crosstraining, stort jävla skägg och en barnvagn i ena näven och en starbuckslatte i andra. Dom har ju ofta typ en skitsnygg black n grey sleev". Jag brast ut i ett högt skratt, här helt för mig själv... Folk är underbara!

(Hur kan man vara så inskränkt idag?) Kom igen, året är 2017 (om bara två månader 2018)! Man måste väl vid det här laget ha sett att tatueringar idag finns lite överallt och att man ändå, fortfarande, förknippar tatueringar med kriminalitet, det känns för mig nästan bara sorgligt för att vara helt ärlig.
Det finns till och med de som hävdar att en tatuerad person har lägre intelligens än en person utan tatueringar. Det sistnämnda tycker jag talar lite för sig själv, så ingen vidare kommentar behövs. En person med den åsikten kan inte ha det lätt i vardagen idag då jag själv uppfattat att det är vanligare idag med folk som har (minst) en tatuering än de som inte har det - stor som liten.

Det här är jag och jag är tatuerad. Trots mina tatueringar skulle jag nog vilja vara så vågad att hävda att jag är en ganska mild och vänlig person. Jag har inte nerver till att så mycket som sno ett tuggummi på Ica och än mindre traska på med bilstölder eller narkotikasmuggling. Jag tar själv aldrig droger - jag har inte ens ett litet, litet kokainmissbruk och jag mår som absolut bäst när folk omkring mig är glada och nöjda. Det värsta jag vet är att såra folk, och hör och häpna(!) - jag kan både läsa och skriva! Och, som om inte ovan nämnt vart nog, jag har till och med skramlat på mig en del högskolepoäng genom åren. Jösses Amalia, eller?

Jag läste även en ganska underhållande tråd inne på ett diskussionsforum på internet för ett tag sedan där tatueringar på just kvinnor dök upp. Jag menar inte att man måste tycka om gaddade fruntimmer, det är såklart en smaksak. Men när jag börjar gräva djupare och inser att en hel del går omkring med fördomen att tatuerade tjejer har en 'osmaklig' eller 'störande' attityd börjar jag klia mig lite i bakhuvudet. Det får mig faktiskt att dra på smilbanden något. Hur kan man anse att någon har en störande attityd bara för att man bär på permanenta avtryck på sin kropp. Vad har det ens med varandra att göra? Jag läste till och med en kommentar om att större tatueringar signalerar ett stort ego.

De flesta insändare till tidningar inom ämnet brukar ofta skapa stora diskussioner, och jag läste en gång en insändare där insändarskribenten tyckte att tatueringar ger ett ovårdat intryck, att det ser kriminellt ut och att det förfular människan
Tatueringar väcker olika känslor hos människor, så är det och så kommer det nog alltid vara. Men att man skulle bli upprörd över en tatuering känns för mig lika logiskt som att bli upprörd över att någon har rött hår (för det har man ju hört mer än en gång - att rödhåriga saknar själ). 
Själv älskar jag mina tatueringar och jag har flera planer för tillökning i min samling.

Det är faktiskt lite lustigt, kan jag tycka; folk blir mer än ofta väldigt förvånade när de får veta att jag har tatueringar. Kanske mest över att jag har så många, stora tatueringar. En liten blond, blåögd donna som gärna både skrattar och ler. Med långärmat och jeans syns inte en enda tatuering, det enda som skulle kunna 'avslöja' det är en pärla och en ring i ena näsvingen. Då tycker de flesta att jag ser väldigt oskyldig och vardaglig ut, lite som 'The girl next door'. Men så får de reda på att jag har tatueringar, ibland har de skymtat bläcket nedanför tröjans ärm och då blir de nyfikna. De blir näst intill chockade när jag berättar om mina tatueringsplaner och om vad jag redan har för tatueringar på min kropp. Varför? Varför är det så förbluffande för så många? Någon har till och med sett lite ledsen/besviken ut, haha.

Vad tycker Du om tatueringar?

Underboob mandala, gjord av Henke på Painted Pirate Tattoo i Göteborg
Underboob mandala, gjord av Henke på Painted Pirate Tattoo i Göteborg

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln